5. Ty samma ting som deras fiender hade pinats med blev dem själva till hjälp när de var i nöd.
6. Den outsinliga flodens källa blev grumlad av vämjeligt blod
7. som vedergällning för påbudet att barnen skulle dö. De rättfärdiga gav du i stället vatten i överflöd där de minst kunde hoppas det.
8. Men med törsten hade du först gett dem en föreställning om hur du hade straffat deras motståndare.
9. Ty då de sattes på prov — om också din tuktan var lindrig — kunde de fatta hur de gudlösa plågades av vredesdomen.
10. Själva blev de prövade och förmanade av dig som av en far, men de andra förhörde du och dömde som en sträng kung;
11. för dem var plågan lika stor när folket dragit bort som när det var hos dem.
12. Det var en dubbel vånda som drabbade dem: de måste jämra sig på nytt vid minnet av det som varit.
13. Ty när de fick höra att det som pinat dem själva hade blivit de andra till hjälp, kände de Herrens närvaro.
14. Den man som en gång satts ut att dö, och som de hånfullt hade avvisat, måste de beundra när utgången stod klar: deras törst var av annat slag än de rättfärdigas.
15. I sin orättfärdighet hade de tänkt dåraktiga tankar och förts vilse av dem; de hade dyrkat förnuftslösa reptiler och andra simpla djur. Därför sände du en mängd förnuftslösa varelser att straffa dem,