Kapitel

  1. 1
  2. 2
  3. 3
  4. 4
  5. 5
  6. 6
  7. 7
  8. 8
  9. 9
  10. 10
  11. 11
  12. 12
  13. 13
  14. 14
  15. 15
  16. 16
  17. 17
  18. 18
  19. 19
  20. 20
  21. 21
  22. 22
  23. 23
  24. 24
  25. 25
  26. 26
  27. 27
  28. 28
  29. 29
  30. 30
  31. 31
  32. 32
  33. 33
  34. 34
  35. 35
  36. 36
  37. 37
  38. 38
  39. 39
  40. 40
  41. 41
  42. 42
  43. 43
  44. 44
  45. 45
  46. 46
  47. 47
  48. 48
  49. 49
  50. 50
  51. 51
  52. 52
  53. 53
  54. 54
  55. 55
  56. 56
  57. 57
  58. 58
  59. 59
  60. 60
  61. 61
  62. 62
  63. 63
  64. 64
  65. 65
  66. 66
  67. 67
  68. 68
  69. 69
  70. 70
  71. 71
  72. 72
  73. 73
  74. 74
  75. 75
  76. 76
  77. 77
  78. 78
  79. 79
  80. 80
  81. 81
  82. 82
  83. 83
  84. 84
  85. 85
  86. 86
  87. 87
  88. 88
  89. 89
  90. 90
  91. 91
  92. 92
  93. 93
  94. 94
  95. 95
  96. 96
  97. 97
  98. 98
  99. 99
  100. 100
  101. 101
  102. 102
  103. 103
  104. 104
  105. 105
  106. 106
  107. 107
  108. 108
  109. 109
  110. 110
  111. 111
  112. 112
  113. 113
  114. 114
  115. 115
  116. 116
  117. 117
  118. 118
  119. 119
  120. 120
  121. 121
  122. 122
  123. 123
  124. 124
  125. 125
  126. 126
  127. 127
  128. 128
  129. 129
  130. 130
  131. 131
  132. 132
  133. 133
  134. 134
  135. 135
  136. 136
  137. 137
  138. 138
  139. 139
  140. 140
  141. 141
  142. 142
  143. 143
  144. 144
  145. 145
  146. 146
  147. 147
  148. 148
  149. 149
  150. 150

Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Psaltaren 107 Bibel 2000 (B2000)

FEMTE BOKEN

Psalm 107

1. Tacka Herren, ty han är god,evigt varar hans nåd.

2. Så skall de befriade säga,de som Herren befriat ur nöden

3. och som han har hämtat hem från alla länder,från öster och väster, norr och söder.

4. Några gick vilse i öde öknar,de fann ingen väg till bebodda städer.

5. De var hungriga och törstiga,och deras krafter sinade.

6. Då ropade de till Herren i sin nöd,och han räddade dem ur deras trångmål.

7. Han lät dem finna den rätta vägentill en stad där människor bodde.

8. De skall tacka Herren för hans godhet,hans underbara gärningar mot människor.

9. Han ger de törstande att drickaoch mättar de hungriga med allt gott.

10. Andra satt i djupaste mörker,fångna i fjättrar av järn.

11. De hade trotsat Guds befallningaroch förkastat den Högstes råd.

12. De var modlösa av vedermödor,de stapplade utan att få hjälp.

13. Då ropade de till Herren i sin nöd,och han hjälpte dem ur deras trångmål.

14. Han förde dem ut ur det djupa mörkretoch bröt sönder deras bojor.

15. De skall tacka Herren för hans godhet,hans underbara gärningar mot människor.

16. Han krossar kopparportarna,järnbommarna slår han sönder.

17. Andra var sjuka för sina synders skulloch fick lida för sina brott.

18. De ville inte se åt någon födaoch närmade sig dödens portar.

19. Då ropade de till Herren i sin nöd,och han hjälpte dem ur deras trångmål.

20. Han gav en befallning och botade democh räddade dem från graven.

21. De skall tacka Herren för hans godhet,hans underbara gärningar mot människor,

22. de skall frambära tackofferoch berätta om hans verk med jubel.

23. Andra for på skepp över havetoch drev handel på de stora vattnen.

24. De såg Herrens verk,hans under i havets djup.

25. Han befallde, och en storm blåste upp,som fick vågorna att gå höga.

26. De kastades mot himlen och mot djupen,modet svek dem i faran.

27. De vinglade och raglade som druckna,deras färdighet var till ingen nytta.

28. Då ropade de till Herren i sin nöd,och han förde dem ut ur deras trångmål.

29. Han stillade stormen,och vågorna tystnade.

30. De gladdes när det blev lugnt,han lät dem nå hamnen de ville till.

31. De skall tacka Herren för hans godhet,hans underbara gärningar mot människor,

32. de skall lovsjunga honom i tempelskaranoch prisa honom i de äldstes krets.

33. Han förvandlar floder till ökenoch vattenkällor till torr mark,

34. fruktbart land till saltjordför invånarnas ondskas skull.

35. Han förvandlar öknen till sjöoch det torra landet till vattenkällor.

36. Han låter de hungrande slå sig ner däroch bygga sig en stad att bo i.

37. De sår sina åkrar och planterar vingårdar,och de får riklig skörd.

38. Han välsignar dem, och de förökar sig,och deras boskap blir talrik.

39. Om de blir få och tyngs nerav förtryck, av olycka och bekymmer,

40. öser han förakt över furstarnaoch leder dem vilse i väglös ödemark.

41. Men de fattiga lyfter han ur deras betryckoch gör familjerna stora som hjordar.

42. De rättrådiga ser det och gläder sig,all ondska tvingas till tystnad.

43. Den som är vis skall ge akt på dettaoch besinna Herrens godhet.