9. Men hon är en enda,min duva, min fulländade,den enda för sin mor,fullkomlig för den som fött henne.Flickorna ser henne och prisar henne lycklig,hon hyllas av drottningar och bihustrur:
10. »Vem är hon som strålar som morgonrodnaden,skön som den vita månen,fullkomlig som den heta solen,skrämmande som stjärnornas här?«
11. Jag gick ner till valnötslundenför att se det knoppas i dalen,för att se om vinstocken skjutit skott,om granatträden gått i blom.
12. [---]