1. Vart har din vän gått,du skönaste bland kvinnor,vart har din vän tagit vägen?Låt oss hjälpa dig att söka!
2. Min vän har gått ner till sin trädgård,till kryddsängarna.Där vallar han sin hjordoch plockar liljor.
3. Jag är min väns och han är min,han som vallar sin hjord bland liljor.
4. Du är skön som Tirsa, min älskade,ljuvlig som Jerusalem,skrämmande som stjärnornas här.
5. Vänd bort din blick,den gör mig förvirrad.Ditt hår är som en flock gettersom strömmar utför Gilead.
6. Dina tänder är som en flock tackorsom stiger ur badet,alla har tvillingar,ingen är utan lamm.
7. Som ett kluvet granatäppleskimrar din tinning bakom slöjan.
8. Sextio är drottningarna,åttio är bihustrurnaoch oräkneliga de unga kvinnorna.
9. Men hon är en enda,min duva, min fulländade,den enda för sin mor,fullkomlig för den som fött henne.Flickorna ser henne och prisar henne lycklig,hon hyllas av drottningar och bihustrur:
10. »Vem är hon som strålar som morgonrodnaden,skön som den vita månen,fullkomlig som den heta solen,skrämmande som stjärnornas här?«
11. Jag gick ner till valnötslundenför att se det knoppas i dalen,för att se om vinstocken skjutit skott,om granatträden gått i blom.
12. [---]