16. Varför dröjde du kvar bland fållornaoch lyssnade till herdarnas flöjter?Rubens ätter höll grundliga rådslag.
17. Gilead stannade bortom Jordan.Och Dan — varför väntade han vid skeppen?Asher blev kvar på havets strand,hemma vid sina hamnar.
18. Sebulons folk visade dödsförakt,liksom Naftali på höglänt fält.
19. Kungar samlades och gick till anfall,Kanaans kungar gick till anfalli Tanak vid Megiddos vatten,men inget silver blev deras byte.
20. Från himlen anföll stjärnorna,de anföll Sisera från sina banor.
21. Han vräktes undan av Kishonbäcken,bäcken överföll honom, bäcken Kishon.Fortsätt, min själ, att sjunga med kraft!
22. Då dånade hästarnas hovar,bort i galopp, i galopp.
23. Förbanna Meros, säger Herrens ängel,förbanna dem som bor där,för att de inte kom till Herrens hjälp,till Herrens och hans hjältars hjälp.
24. Välsignad bland kvinnor är Jael,keniten Hevers hustru,välsignad bland tältens kvinnor.
25. Han bad om vatten, hon gav honom mjölk,bjöd honom tjockmjölk i herrskapsskål.
26. Hennes hand grep efter tältpluggen,hennes högra hand efter klubban.Med klubban slog hon Sisera,spräckte hans skalle,genomträngde och klöv hans tinning.
27. Vid hennes fötter sjönk han ner.Han föll och låg stilla.Vid hennes fötter sjönk han ner, han föll.Där sjönk han samman,föll,tillintetgjord.
28. Genom fönstret blickade Siseras mor,ropade ut genom gallret:»Varför kommer inte hans vagn?Varför hörs inte hästarnas hovar?«
29. Den klokaste hovdamen svarade henneså som hon ville ha det:
30. »De skiftar nog bytet de tagit:en kvinna eller två åt varje karl,mönstrade tyger som byte åt Sisera,mönstrade tyger som byte,brokiga dukar, en eller två,om halsen på den som tog byte.«
31. Så förgås alla dina fiender, Herre.Men de som älskar honom blir som solennär den går upp i all sin kraft.Landet hade sedan lugn och ro i fyrtio år.