3. Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
4. Jag tackar alltid min Gud när jag nämner dig i mina böner,
5. eftersom jag hör om din kärlek och din tro, din tro på Herren Jesus och din kärlek till alla heliga.
6. Min bön är att din gemenskap med oss i tron skall visa sig verksam och ge en klar insikt om allt gott som vi äger tillsammans i Kristus.
7. Din kärlek har varit till stor glädje och tröst för mig, eftersom de heliga har blivit styrkta i sina hjärtan tack vare dig, min broder.
8. Även om jag därför med stor frimodighet i Kristus kunde befalla dig vad du bör göra,
9. vädjar jag hellre för kärlekens skull - jag Paulus, en gammal man och nu en Kristi Jesu fånge.
10. Jag vädjar till dig för mitt barn, som jag har fött i min fångenskap, för Onesimus,
11. som förr inte var till någon nytta för dig men nu är till nytta både för dig och mig.
12. Honom skickar jag nu tillbaka till dig. Det är som att sända mitt eget hjärta.
13. Egentligen ville jag behålla honom hos mig, så att han kunde vara mig till hjälp i ditt ställe, när jag nu sitter i fängelse för evangeliets skull.
14. Men utan ditt samtycke har jag inte velat göra något, för att det goda som du gör inte skall ske av tvång utan av fri vilja.
15. Kanske blev han skild från dig en tid, för att du skulle få honom tillbaka för alltid,
16. inte längre som en slav utan som något mer: en älskad broder. Det är han i högsta grad för mig, hur mycket mer då inte för dig, både som människa och som broder i Herren.
17. Om du alltså anser mig vara din förtrogne vän, så ta emot honom som du skulle ta emot mig.
18. Har han gjort dig någon orätt eller är han skyldig dig något, så för upp det på min räkning -
19. jag, Paulus, skriver med egen hand: jag skall betala. Jag skulle också kunna säga: för upp det på din räkning, eftersom du är skyldig mig dig själv.