1. Hur har inte guldet mist sin glans, det ädlaste guld förvandlats!Heliga ädelstenar ligger utkastadei varje gathörn.2Sions ädlaste söner,som liknade fint guld,hur räknas de inte nu som lerkärl,verk av krukmakarhänder.3Till och med schakalerna räcker spenarna åt sina ungarför att ge dem di,men dottern mitt folk har blivit grym,som strutsen i öknen.4Dibarnets tunga fastnarav törst i gommen.Små barn ber om bröd,men ingen ger dem något.5De som förr åt läckerhetertynar bort på gatorna.De som växte upp i purpurmåste ligga i dyn.6Missgärningen hos dottern mitt folkär större än Sodoms synd.Det omstörtades på ett ögonblick,utan att människohänder rörde vid det.7Hennes furstar var mer glänsande än snö,de var vitare än mjölk,deras hy var rödare än korall,deras utseende var likt safirens.8Nu har deras ansikten blivit mörkare än sot,man känner inte igen dem på gatorna.Deras hud sitter fastklibbad vid benen,den har blivit torr som trä.9Lyckligare var de som dödades med svärdän de som nu dör av hunger,de som tynar bort under plågaav brist på markens frukter.10Med egna händer har ömsinta mödrar kokat sina barnför att ha dem till födavid dottern mitt folks undergång.11 Herren har givit fritt utlopp åt sin förbittring,han har utgjutit sin brinnande vrede.I Sion har han tänt en eldsom förtärt dess grundvalar.12Ingen kung på jorden skulle ha trott det,ingen som bor i världen,att någon ovän eller fiendeskulle komma ingenom Jerusalems portar.13Det har skett för hennes profeters synderoch hennes prästers missgärningar,därför att de där inneutgöt rättfärdigas blod.14Som blinda irrar de omkring på gatorna,fläckade av blod,så att ingen vågar komma näraderas kläder.15"Ur vägen! Oren!" ropar man till dem."Ur vägen! Ur vägen! Rör dem inte!"De flyr, ja, de irrar omkring.Bland hednafolken säger man:"Här kan de inte längre bo."16 Herren själv har skingrat dem,han vill inte mer ta sig an dem.Mot prästerna visas ingen aktning,mot de äldre inget förbarmande.17Våra ögon sviker ossnär vi förgäves söker hjälp.Vi har spanat och spanatefter ett folk som ändå inte kan rädda oss.18Man lurar på våra steg,så att vi inte vågar gå på våra gator.Vårt slut är nära, våra dagar är ute, ja, vårt slut har kommit.19Våra förföljare var snabbareän himlens örnar.På bergen jagade de oss,i öknen låg de på lur för oss.20Vår livsande, Herrens smorde,blev fångad i deras fallgropar.Om honom sade vi:"I hans skugga skall vi leva bland hednafolken."21Fröjda dig och var glad, du dotter Edom,du som bor i landet Us.Också till dig skall bägaren komma,du skall bli drucken och ligga naken.22Straffet för din missgärning har nått sitt slut, du dotter Sion.Han skall inte mer föra dig bort i fångenskap.Men din missgärning, du dotter Edom, skall han straffa,han skall avslöja dina synder.
Läs fullständig kapitel Klagovisorna 4