1. Abraham tog sig åter en hustru, och hon hette Ketura.
2. Hon födde åt honom Simran, Jokshan, Medan, Midjan, Jishbak och Shua.
3. Jokshan blev far till Saba och Dedan, och Dedans söner var ashureerna, letusheerna och leummeerna.
4. Midjans söner var Efa, Efer, Henok, Abida och Eldaa. Alla dessa var Keturas söner.
5. Och Abraham gav allt han ägde till Isak.
6. Men åt sönerna till sina bihustrur gav han gåvor, och medan han ännu levde sände han bort dem från sin son Isak, österut till Österlandet.
7. Abrahams ålder blev hundrasjuttiofem år.
8. Sedan gav han upp andan och dog i en god ålder, gammal och mätt på livet, och samlades till sitt folk.
9. Hans söner Isak och Ismael begravde honom i grottan i Makpela mitt emot Mamre, på marken som tillhört hetiten Efron, Sohars son.
10. Där på den mark som Abraham hade köpt av hetiterna begravdes Abraham och hans hustru Sara.
11. Efter Abrahams död välsignade Gud hans son Isak. Och Isak bosatte sig vid Beer-Lahaj-Roi.
12. Detta är Ismaels, Abrahams sons, fortsatta historia. Han föddes åt Abraham av Hagar, Saras egyptiska slavinna.
13. Och detta är namnen på Ismaels söner i den ordning de föddes: Nebajot, Ismaels förstfödde, vidare Kedar, Adbeel, Mibsam,
14. Mishma, Duma och Massa,
15. Hadad och Tema, Jetur, Nafish och Kedma.
16. Dessa var Ismaels söner och detta var sönernas namn i deras byar och tältläger, tolv furstar för deras stammar.
17. Ismaels ålder blev hundratrettiosju år. Därefter gav han upp andan och dog och samlades till sitt folk.
18. Hans ättlingar bodde i områdena från Havila ända till Shur öster om Egypten, där vägen går mot Assyrien. De slog sig ner mitt emot alla sina bröder.
19. Detta är Isaks, Abrahams sons, fortsatta historia. Abraham blev far till Isak,
20. och Isak var fyrtio år gammal när han tog Rebecka till hustru, dotter till aramén Betuel från Paddan-Aram och syster till aramén Laban.
21. Isak bad till Herren för sin hustru Rebecka, eftersom hon inte kunde få barn. Och Herren bönhörde honom så att hans hustru Rebecka blev havande.
22. Men barnen bråkade mycket med varandra i hennes moderliv. Då sade hon: ”Om det blir så här, varför drabbar det mig?” Och hon gick för att fråga Herren.
23. Herren svarade henne: ”Två folk finns i ditt moderliv,två folkstammar ska gå skilda vägar ur ditt sköte.Det ena folket ska blistarkare än det andra,och den äldre ska tjäna den yngre.”
24. När tiden var inne för henne att föda, se, då fanns det tvillingar i hennes moderliv.
25. Den som kom fram först var rödhårig och hade som en hårmantel över hela kroppen. De gav honom namnet Esau.
26. Sedan kom hans bror fram, och hans hand höll om Esaus häl. Därför fick han namnet Jakob. Isak var sextio år när de föddes.
27. Pojkarna växte upp, och Esau blev en skicklig jägare som höll till ute i markerna. Jakob däremot blev en stillsam man som höll till vid tälten.
28. Isak älskade Esau eftersom han hade smak för vilt. Men Rebecka älskade Jakob.
29. En gång när Jakob höll på att koka soppa, kom Esau hem från marken, alldeles utmattad.
30. Han sade till Jakob: ”Låt mig få äta av det röda, det röda där, för jag är helt utmattad.” Därav fick han namnet Edom.
31. Men Jakob sade: ”Sälj först din förstfödslorätt till mig.”
32. Esau svarade: ”Jag håller ju på att dö. Vad ska jag då med förstfödslorätten till?”
33. Jakob sade: ”Ge mig din ed på det först.” Han gav honom sin ed och sålde sin förstfödslorätt till Jakob.
34. Och Jakob gav honom bröd och linssoppa. Han åt och drack, reste sig och gick. Så lite värdesatte Esau sin förstfödslorätt.