7. Vad skola vi då säga? Är lagen synd? Bort det! Men synden skulle jag icke hava lärt känna, om icke genom lagen; ty jag hade icke vetat av begärelsen, om icke lagen hade sagt: »Du skall icke hava begärelse.»
8. Men då nu synden fick tillfälle, uppväckte den genom budordet allt slags begärelse i mig. Ty utan lag är synden död.
9. Jag levde en gång utan lag; men när budordet kom, fick synden liv,
10. och jag hemföll åt döden. Så befanns det att budordet, som var givet till liv, det blev mig till död;
11. ty då synden fick tillfälle, förledde den mig genom budordet och dödade mig genom det.
12. Alltså är visserligen lagen helig, och budordet heligt och rättfärdigt och gott.
13. Har då verkligen det som är gott blivit mig till död? Bort det! Men synden har blivit det, för att så skulle varda uppenbart att den var synd, i det att den genom något som självt var gott drog över mig död; och så skulle synden bliva till övermått syndig, genom budordet.
14. Vi veta ju att lagen är andlig, men jag är av köttslig natur, såld till träl under synden.
15. Ty jag kan icke fatta att jag handlar såsom jag gör; jag gör ju icke vad jag vill, men vad jag hatar, det gör jag.
16. Om jag nu gör det som jag icke vill, så giver jag mitt bifall åt lagen och vidgår att den är god.
17. Så är det nu icke mer jag som gör sådant, utan synden, som bor i mig.
18. Ty jag vet att i mig, det är i mitt kött, bor icke något gott; viljan är väl tillstädes hos mig, men att göra det goda förmår jag icke.
19. Ja, det goda som jag vill gör jag icke; men det onda som jag icke vill, det gör jag.