5. Ty medan vi ännu voro i ett köttsligt väsende, voro de syndiga lustar, som uppväcktes genom lagen, verksamma i våra lemmar till att bära frukt åt döden.
6. Men nu äro vi lösta från lagen, i det att vi hava dött från det varunder vi förr höllos fångna; och så tjäna vi nu i Andens nya väsende, och icke i bokstavens gamla väsende.
7. Vad skola vi då säga? Är lagen synd? Bort det! Men synden skulle jag icke hava lärt känna, om icke genom lagen; ty jag hade icke vetat av begärelsen, om icke lagen hade sagt: »Du skall icke hava begärelse.»
8. Men då nu synden fick tillfälle, uppväckte den genom budordet allt slags begärelse i mig. Ty utan lag är synden död.
9. Jag levde en gång utan lag; men när budordet kom, fick synden liv,
10. och jag hemföll åt döden. Så befanns det att budordet, som var givet till liv, det blev mig till död;
11. ty då synden fick tillfälle, förledde den mig genom budordet och dödade mig genom det.
12. Alltså är visserligen lagen helig, och budordet heligt och rättfärdigt och gott.