Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Romabrevet 3:3-19 Svenska 1917 (SV1917)

3. Ty vad betyder det, om några av dem blevo trolösa? Kan då deras trolöshet göra Guds trofasthet om intet?

4. Bort det! Må Gud stå såsom sannfärdig, om ock »var människa är en lögnare». Så är ju skrivet: »På det att du må finnas rättfärdig i dina ord och få rätt, när man sätter sig till doms över dig.»

5. Men är det nu så, att vår orättfärdighet tjänar till att bevisa Guds rättfärdighet, vad skola vi då säga? Kan väl Gud, han som låter vredesdomen drabba, vara orättfärdig? (Jag talar såsom vore det fråga om en människa.)

6. Bort det! Huru skulle Gud då kunna döma världen?

7. Och å andra sidan, om Guds sannfärdighet genom min lögnaktighet ännu mer har trätt i dagen, honom till ära, varför skall då jag likväl dömas såsom syndare?

8. Och varför skulle vi icke »göra vad ont är, för att gott måtte komma därav», såsom man, för att smäda oss, påstår att vi göra, och såsom några föregiva att vi lära? -- Sådana få med rätta sin dom.

9. Huru är det alltså? Äro vi då något förmer än de andra? Ingalunda. Redan härförut har jag ju måst anklaga både judar och greker för att allasammans vara under synd.

10. Så är ock skrivet: »Ingen rättfärdig finnes, icke en enda.

11. Ingen förståndig finnes, ingen finnes som söker Gud.

12. Nej, alla hava de avvikit, allasammans hava de blivit odugliga, ingen finnes som gör vad gott är, det finnes ingen enda.

13. En öppen grav är deras strupe, sina tungor bruka de till svek. Huggormsgift är inom deras läppar.

14. Deras mun är full av förbannelse och bitterhet.

15. Deras fötter äro snara, när det gäller att utgjuta blod.

16. Förödelse och elände är på deras vägar,

17. och fridens väg känna de icke.

18. Guds fruktan är icke för deras ögon.»

19. Nu veta vi att allt vad lagen säger, det talar den till dem som hava lagen, för att var mun skall bliva tillstoppad och hela världen stå med skuld inför Gud;

Läs fullständig kapitel Romabrevet 3