28. Se vi nu på evangelium, så äro de hans ovänner, för eder skull; men se vi på utkorelsen, så äro de hans älskade, för fädernas skull.
29. Ty sina nådegåvor och sin kallelse kan Gud icke ångra.
30. Såsom I förut voren ohörsamma mot Gud, men nu genom dessas ohörsamhet haven fått barmhärtighet,
31. så hava nu ock dessa varit ohörsamma, för att de, genom den barmhärtighet som har vederfarits eder, också själva skola få barmhärtighet.
32. Ty Gud har givit dem alla till pris åt ohörsamhet, för att sedan förbarma sig över dem alla.
33. O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Huru outgrundliga äro icke hans domar, och huru outrannsakliga hans vägar!
34. Ty »vem har lärt känna Herrens sinne, eller vem har varit hans rådgivare?
35. Eller vem har först givit honom något, som han alltså bör betala igen?»
36. Av honom och genom honom och till honom är ju allting. Honom tillhör äran i evighet, amen.