1. När han nu såg folket, gick han upp på berget; och sedan han hade satt sig ned, trädde hans lärjungar fram till honom.
2. Då öppnade han sin mun och undervisade dem och sade:
3. »Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till.
4. Saliga äro de som sörja, ty de skola bliva tröstade.
5. Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden.
6. Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva mättade.
7. Saliga äro de barmhärtiga, ty dem skall vederfaras barmhärtighet.
8. Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud.
9. Saliga äro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn.
10. Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighets skull, ty dem hör himmelriket till.
11. Ja, saliga ären I, när människorna för min skull smäda och förfölja eder och sanningslöst säga allt ont mot eder.
12. Glädjens och fröjden eder, ty eder lön är stor i himmelen. Så förföljde man ju ock profeterna, som voro före eder.
13. I ären jordens salt; men om saltet mister sin sälta, varmed skall man då giva det sälta igen? Till intet annat duger det än till att kastas ut och trampas ned av människorna.