12. Men när översteprästerna och de äldste framställde sina anklagelser mot honom, svarade han intet.
13. Då sade Pilatus till honom: »Hör du icke huru mycket de hava att vittna mot dig?»
14. Men han svarade honom icke på en enda fråga, så att landshövdingen mycket förundrade sig.
15. Nu var det sed att landshövdingen vid högtiden gav folket en fånge lös, vilken de ville.
16. Och man hade då en beryktad fånge, som hette Barabbas.
17. När de nu voro församlade, frågade Pilatus dem: »Vilken viljen I att jag skall giva eder lös, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?»
18. Han visste nämligen att det var av avund som man hade dragit Jesus inför rätta.
19. Och medan han satt på domarsätet, hade hans hustru sänt bud till honom och låtit säga: »Befatta dig icke med denne rättfärdige man; ty jag har i natt lidit mycket i drömmen för hans skull.»
20. Men översteprästerna och de äldste hade övertalat folket att begära Barabbas och låta förgöra Jesus.
21. När alltså landshövdingen nu frågade dem och sade: »Vilken av de två viljen I att jag skall giva eder lös?», så svarade de: »Barabbas.»
22. Då frågade Pilatus dem: »Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?» De svarade alla: »Låt korsfästa honom.»
23. Men han frågade: »Vad ont har han då gjort?» Då skriade de ännu ivrigare: »Låt korsfästa honom.»
24. När nu Pilatus såg att han intet kunde uträtta, utan att larmet blev allt starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer i folkets åsyn och sade: »Jag är oskyldig till denne mans blod. I fån själva svara därför.»
25. Och allt folket svarade och sade: »Hans blod komme över oss och över våra barn.»