27. Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: »Dricken härav alla;
28. ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse.
29. Och jag säger eder: Härefter skall jag icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt med eder i min Faders rike.»
30. När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget.
31. Då sade Jesus till dem: »I denna natt skolen I alla komma på fall för min skull, ty det är skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skola förskingras.'
32. Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen.»
33. Då svarade Petrus och sade till honom: »Om än alla andra komma på fall för din skull, så skall dock jag aldrig komma på fall.»
34. Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: I denna natt, förrän hanen har galit, skall du tre gånger förneka mig.»
35. Petrus svarade honom: »Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock förvisso icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de andra lärjungarna.
36. Därefter kom Jesus med dem till ett ställe som hette Getsemane. Och han sade till lärjungarna: »Bliven kvar här, medan jag går dit bort och beder.»
37. Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' två söner; och han begynte bedrövas och ängslas.
38. Då sade han till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken med mig.»
39. Därefter gick han litet längre bort och föll ned på sitt ansikte och bad och sade: »Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig. Dock icke såsom jag vill, utan såsom du vill!»
40. Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Så litet förmådden I då vaka en kort stund med mig!
41. Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.»
42. Åter gick han bort, för andra gången, och bad och sade: »Min Fader, om detta icke kan gå ifrån mig, utan jag måste dricka denna kalk, så ske din vilja.»
43. När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda.
44. Då lät han dem vara och gick åter bort och bad, för tredje gången, och sade återigen samma ord.