22. När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.
23. Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom
24. och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'
25. Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.
26. Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
27. Sist av alla dog hustrun.
28. Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»
29. Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
30. Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
31. Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:
32. 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»
33. När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
34. Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;
35. och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:
36. »Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»
37. Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'
38. Detta är det yppersta och förnämsta budet.
39. Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'
40. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»
41. Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem
42. och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»