6. I haven så gjort Guds budord om intet, för edra stadgars skull.
7. I skrymtare, rätt profeterade Esaias om eder, när han sade:
8. 'Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig;
9. och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.'»
10. Och han kallade folket till sig och sade till dem: »Hören och förstån.
11. Icke vad som går in i munnen orenar människan, men vad som går ut ifrån munnen, det orenar människan.»
12. Då trädde hans lärjungar fram och sade till honom: »Vet du, att när fariséerna hörde det du nu sade, var det för dem en stötesten?»
13. Men han svarade och sade: »Var planta som min himmelske Fader icke har planterat skall ryckas upp med rötterna.
14. Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.»
15. Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Uttyd för oss detta bildliga tal.»
16. Han sade: »Ären då också I ännu utan förstånd?
17. Insen I icke att allt som går in i munnen, det går ned i buken och har sin naturliga utgång?
18. Men vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta som orenar människan.
19. Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse.
20. Det är detta som orenar människan; men att äta med otvagna händer, det orenar icke människan.»