38. Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men ogräset är ondskans barn.
39. Ovännen, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidens ände. Skördemännen är änglar.
40. Såsom nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i eld, så skall det ock ske vid tidens ände.
41. Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall, och dem som göra vad orätt är,
42. och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.
43. Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen, i sin Faders rike. Den som har öron, han höre.
44. Himmelriket är likt en skatt som har blivit gömd i en åker. Och en man finner den, men håller det hemligt; och i sin glädje går han bort och säljer allt vad han äger och köper den åkern.
45. Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en köpman söker efter goda pärlor;
46. och då han har funnit en dyrbar pärla, går han bort och säljer vad han äger och köper den.
47. Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en not kastas i havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag.
48. När den så bliver full, drager man upp den på stranden och sätter sig ned och samlar de goda i kärl, men de dåliga kastar man bort. --
49. Så skall det ock ske vid tidens ände: änglarna skola gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga
50. och kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.