6. Men jag säger eder: Här är vad som är förmer än helgedomen.
7. Och haden I förstått vad det är: 'Jag har behag till barmhärtighet, och icke till offer', så skullen I icke hava dömt dem skyldiga, som äro utan skuld.
8. Ty Människosonen är herre över sabbaten.»
9. Och han gick därifrån vidare och kom in i deras synagoga.
10. Och se, där var en man som hade en förvissnad hand. Då frågade de honom och sade: »Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten?» De ville nämligen få något att anklaga honom för.
11. Men han sade till dem: »Om någon bland eder har ett får, och detta på sabbaten faller i en grop, fattar han icke då i det och drager upp det?
12. Huru mycket mer värd är nu icke en människa än ett får! Alltså är det lovligt att på sabbaten göra vad gott är.»
13. Därefter sade han till mannen: »Räck ut din hand.» Och han räckte ut den, och den blev frisk igen och färdig såsom den andra. --
14. Då gingo fariséerna bort och fattade det beslutet om honom, att de skulle förgöra honom.
15. Men när Jesus fick veta detta, gick han bort därifrån; och många följde honom, och han botade dem alla,
16. men förbjöd dem strängeligen att utbreda ryktet om honom.
17. Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, när han sade:
18. »Se, över min tjänare, som jag har utvalt, min älskade, i vilken min själ har funnit behag, över honom skall jag låta min Ande komma, och han skall förkunna rätten bland folken.
19. Han skall icke kiva eller skria, och hans röst skall man icke höra på gatorna,
20. Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa, och en rykande veke skall han icke utsläcka, intill dess att han har fört rätten fram till seger.
21. Och till hans namn skola folken sätta sitt hopp.»
22. Då förde man till honom en besatt, som var blind och dövstum. Och han botade honom, så att den dövstumme talade och såg.
23. Och allt folket uppfylldes av häpnad och sade: »Månne icke denne är Davids son?»