47. När det så hade blivit afton, var båten mitt på sjön, och han var ensam kvar på land.
48. Och han såg dem vara hårt ansatta, där de rodde fram, ty vinden låg emot dem. Vid fjärde nattväkten kom han då till dem, gående på sjön, och skulle just gå förbi dem.
49. Men när de fingo se honom gå på sjön, trodde de att det var en vålnad och ropade högt;
50. ty de sågo honom alla och blevo förfärade. Men han begynte strax tala med dem och sade till dem: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.»
51. Därefter steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. Och de blevo uppfyllda av stor häpnad;
52. ty de hade icke kommit till förstånd genom det som hade skett med bröden, utan deras hjärtan voro förstockade.
53. När de hade farit över till andra stranden, kommo de till Gennesarets land och lade till där.