Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Markus 6:1-12 Svenska 1917 (SV1917)

1. Och han gick bort därifrån och begav sig till sin fädernestad; och hans lärjungar följde honom.

2. Och när det blev sabbat, begynte han undervisa i synagogan. Och folket häpnade, när de hörde honom; de sade: »Varifrån har han fått detta? Och vad är det för vishet som har blivit honom given? Och dessa stora kraftgärningar som göras genom honom, varifrån komma de?

3. Är då denne icke timmermannen, han som är Marias son och broder till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och bo icke hans systrar här hos oss?» Så blev han för dem en stötesten.

4. Då sade Jesus till dem: »En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och bland sina fränder och i sitt eget hus.»

5. Och han kunde icke där göra någon kraftgärning, utom att han botade några få sjuka, genom att lägga händerna på dem.

6. Och han förundrade sig över deras otro. Sedan gick han omkring i byarna, från den ena byn till den andra, och undervisade.

7. Och han kallade till sig de tolv och sände så ut dem, två och två, och gav dem makt över de orena andarna.

8. Och han bjöd dem att icke taga något med sig på vägen, utom allenast en stav: icke bröd, icke ränsel, icke penningar i bältet.

9. Sandaler finge de dock hava på fötterna, men de skulle icke bära dubbla livklädnader.

10. Och han sade till dem: »När I haven kommit in i något hus, så stannen där, till dess I lämnen den orten.

11. Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke hör på eder, så gån bort därifrån, och skudden av stoftet som är under edra fötter, till ett vittnesbörd mot dem.»

12. Och de gingo ut och predikade att man skulle göra bättring;

Läs fullständig kapitel Markus 6