32. men sedan det är nedlagt, skjuter det upp och bliver störst bland alla kryddväxter och får så stora grenar, att himmelens fåglar kunna bygga sina nästen i dess skugga.»
33. I många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, efter deras förmåga att fatta det;
34. och utan liknelse talade han icke till dem. Men för sina lärjungar uttydde han allt, när de voro allena.
35. Samma dag, om aftonen, sade han till dem: »Låt oss fara över till andra stranden.»
36. Så läto de folket gå och togo honom med i båten, där han redan förut var; och jämväl andra båtar följde med honom.
37. Då kom en häftig stormvind, och vågorna slogo in i båten, så att båten redan begynte fyllas.
38. Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden. Då väckte de honom och sade till honom: »Mästare, frågar du icke efter att vi förgås?»
39. När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön: »Tig, var stilla.» Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.
40. Därefter sade han till dem: »Varför rädens I? Haven I ännu ingen tro?»
41. Och de hade blivit mycket häpna och sade till varandra: »Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?»