19. men låta tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse, och begärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, så att det bliver utan frukt.
20. Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem som både höra ordet och taga emot det, och som bära frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»
21. Och han sade till dem: »Icke tager man väl fram ett ljus, för att det skall sättas under skäppan eller under bänken; man gör det ju, för att det skall sättas på ljusstaken.
22. Ty intet är fördolt, utom för att det skall bliva uppenbarat; ej heller har något blivit undangömt, utom för att det skall komma i dagen.
23. Om någon har öron till att höra, så höre han.»
24. Och han sade till dem: »Akten på vad I hören. Med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder, och ännu mer skall bliva eder tilldelat.
25. Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.»
26. Och han sade: »Så är det med Guds rike, som när en man sår säd i jorden;
27. och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru.
28. Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet.
29. När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetiden är då inne.»
30. Och han sade: »Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framställa det?
31. Det är såsom ett senapskorn, som när det lägges ned i jorden, är minst av alla frön på jorden;
32. men sedan det är nedlagt, skjuter det upp och bliver störst bland alla kryddväxter och får så stora grenar, att himmelens fåglar kunna bygga sina nästen i dess skugga.»
33. I många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, efter deras förmåga att fatta det;
34. och utan liknelse talade han icke till dem. Men för sina lärjungar uttydde han allt, när de voro allena.
35. Samma dag, om aftonen, sade han till dem: »Låt oss fara över till andra stranden.»
36. Så läto de folket gå och togo honom med i båten, där han redan förut var; och jämväl andra båtar följde med honom.
37. Då kom en häftig stormvind, och vågorna slogo in i båten, så att båten redan begynte fyllas.
38. Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden. Då väckte de honom och sade till honom: »Mästare, frågar du icke efter att vi förgås?»