Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Markus 3:21-35 Svenska 1917 (SV1917)

21. Då nu hans närmaste fingo höra härom, gingo de åstad för att taga vara på honom; ty de menade att han var från sina sinnen.

22. Och de skriftlärde som hade kommit ned från Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul, och att det var med de onda andarnas furste som han drev ut de onda andarna.

23. Då kallade han dem till sig och sade till dem i liknelser: »Huru skulle Satan kunna driva ut Satan?

24. Om ett rike har kommit i strid med sig självt, så kan det riket ju icke hava bestånd;

25. och om ett hus har kommit i strid med sig självt, så skall icke heller det huset kunna äga bestånd.

26. Om alltså Satan har satt sig upp mot sig själv och kommit i strid med sig själv, så kan han icke äga bestånd, utan det är då ute med honom. --

27. Nej, ingen kan gå in i en stark mans hus och plundra honom på hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke. Först därefter kan han plundra hans hus.

28. Sannerligen säger jag eder: Alla andra synder skola bliva människors barn förlåtna, ja ock alla andra hädelser, huru hädiskt de än må tala;

29. men den som hädar den helige Ande, han får icke någonsin förlåtelse, utan är skyldig till evig synd.»

30. De hade ju nämligen sagt att han var besatt av en oren ande.

31. Så kommo nu hans moder och hans bröder; och de stannade därutanför och sände bud in till honom för att kalla honom ut.

32. Och mycket folk satt där omkring honom; och man sade till honom: »Se, din moder och dina bröder stå härutanför och fråga efter dig.»

33. Då svarade han dem och sade: Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?»

34. Och han såg sig omkring på dem som sutto där runt omkring honom, och han sade: »Se här är min moder, och här äro mina bröder!

35. Den som gör Guds vilja, den är min broder och min syster och min moder.»

Läs fullständig kapitel Markus 3