16. Och lärjungarna begåvo sig i väg och kommo in i staden och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.
17. När det sedan hade blivit afton, kom han dit med de tolv.
18. Och medan de lågo till bords och åto, sade Jesus: »Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig, 'den som äter med mig'.»
19. Då begynte de bedrövas och fråga honom, den ene efter den andre: »Icke är det väl jag?»
20. Och han sade till dem: »Det är en av de tolv, den som jämte mig doppar i fatet.
21. Ja, Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.»
22. Medan de nu åto, tog han ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt dem och sade: »Tagen detta; detta är min lekamen.»
23. Och han tog en kalk och tackade Gud ock gav åt dem; och de drucko alla därav.
24. Och han sade till dem: »Detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många.
25. Sannerligen säger jag eder: Jag skall icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt i Guds rike.»
26. När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget.
27. Då sade Jesus till dem: »I skolen alla komma på fall; ty det är skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren skola förskingras.'
28. Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen.»
29. Då svarade Petrus honom: »Om än alla andra komma på fall, så skall dock jag det icke.»
30. Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: Redan i denna natt, förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig.»
31. Då försäkrade han ännu ivrigare: »Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de andra. Och de kommo till ett ställe som kallades Getsemane.
32. Då sade han till sina lärjungar: »Bliven kvar här, medan jag beder.»
33. Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och han begynte bäva och ängslas.
34. Och han sade till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken.»
35. Därefter gick han litet längre bort och föll ned på jorden och bad, att om möjligt vore, den stunden skulle bliva honom besparad.