Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Markus 13:18-32 Svenska 1917 (SV1917)

18. Men bedjen att det icke må ske om vintern.

19. Ty den tiden skall bliva 'en tid av vedermöda, så svår att dess like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse, från den tid då Gud skapade världen, intill nu', ej heller någonsin skall förekomma.

20. Och om Herren icke förkortade den tiden, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull, för de människors skull, som han har utvalt, har han förkortat den tiden.

21. Och om någon då säger till eder: 'Se här är Messias', eller: 'Se där är han', så tron det icke.

22. Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra tecken och under, för att, om möjligt, förvilla de utvalda.

23. Men tagen I eder till vara. Jag har nu sagt eder allt förut.

24. Men på den tiden, efter den vedermödan, skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken,

25. och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och makterna i himmelen skola bäva.

26. Och då skall man få se 'Människosonen komma i skyarna' med stor makt och härlighet.

27. Och han skall då sända ut sina änglar och församla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himmelens ända.

28. Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistar begynna att få save och löven spricka ut, då veten I att sommaren är nära.

29. Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta att han är nära och står för dörren.

30. Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.

31. Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola icke förgås.

32. Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke änglarna i himmelen, icke ens Sonen -- ingen utom Fadern.

Läs fullständig kapitel Markus 13