24. Och när några av dem som voro. med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.»
25. Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!
26. Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?»
27. Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
28. När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.
29. Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.
30. Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.
31. Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.
32. Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»
33. Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.
34. Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.»
35. Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.
36. Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.
37. Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.
38. Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?
39. Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»
40. Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.