41. Sedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föll ned på sina knän och bad
42. och sade: »Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrån mig. Dock, ske icke min vilja, utan din.»
43. Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom.
44. Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden.
45. När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse.
46. Då sade han till dem: »Varför soven I? Stån upp, och bedjen att I icke mån komma i frestelse.»
47. Och se, medan han ännu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framför dem. Och han trädde fram till Jesus för att kyssa honom.
48. Men Jesus sade till honom: »Judas, förråder du Människosonen med en kyss?»
49. Då nu de som voro med Jesus sågo vad som var på färde, frågade de: »Herre, skola vi hugga till med svärd?»
50. Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat.
51. Då svarade Jesus och sade: »Låten det gå så långt.» Och han rörde vid hans öra och helade honom.