1. Och han framställde för dem en liknelse, för att lära dem att de alltid borde bedja, utan att förtröttas.
2. Han sade: »I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade försyn för någon människa.
3. I samma stad fanns ock en änka som åter och åter kom till honom och sade: 'Skaffa mig rätt av min motpart.'
4. Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig själv: 'Det må nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har försyn för någon människa;
5. likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig, vill jag ändå skaffa henne rätt, för att hon icke med sina ideliga besök skall alldeles pina ut mig.'»
6. Och Herren tillade: »Hören vad den orättfärdige domaren här säger.
7. Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem?
8. Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?»
9. Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:
10. »Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan.
11. Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: 'Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.
12. Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.'