5. Nu bjuder Moses i lagen att sådana skola stenas. Vad säger då du?»
6. Detta sade de för att snärja honom, på det att de skulle få något att anklaga honom för. Då böjde Jesus sig ned och skrev med fingret på jorden.
7. Men när de stodo fast vid sin fråga, reste han sig upp och sade till dem: »Den av eder som är utan synd, han kaste första stenen på henne.»
8. Sedan böjde han sig åter ned och skrev på jorden.
9. När de hörde detta, gingo de ut, den ene efter den andre, först de äldsta, och Jesus blev lämnad allena med kvinnan, som stod där kvar.
10. Då såg Jesus upp och sade till kvinnan: »Var äro de andra? Har ingen dömt dig?»
11. Hon svarade: »Herre, ingen.» Då sade han till henne: »Icke heller jag dömer dig. Gå, och synda icke härefter.»]
12. Åter talade Jesus till dem och sade: »Jag är världens ljus; den som följer mig, han skall förvisso icke vandra i mörkret, utan skall hava livets ljus.»
13. Då sade fariséerna till honom: »Du vittnar om dig själv; ditt vittnesbörd gäller icke.»
14. Jesus svarade och sade till dem: »Om jag än vittnar om mig själv, så gäller dock mitt vittnesbörd, ty jag vet varifrån jag har kommit, och vart jag går; men I veten icke varifrån jag kommer, eller vart jag går.
15. I dömen efter köttet; jag dömer ingen.
16. Och om jag än dömer, så är min dom en rätt dom, ty jag är därvid icke ensam, utan med mig är han som har sänt mig.
17. I eder lag är ju ock skrivet att vad två människor vittna, det gäller såsom sant.
18. Här är nu jag som vittnar om mig; om mig vittnar också Fadern, som har sänt mig.
19. Då sade de till honom: »Var är då din Fader?» Jesus svarade: »I kännen varken mig eller min Fader. Om I känden mig, så känden I ock min Fader.»