32. Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant.
33. I haven sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen,
34. Dock, det är icke av någon människa som jag tager emot vittnesbörd om mig; men jag säger detta, för att I skolen bliva frälsta.
35. Han var den brinnande, skinande lampan, och för en liten stund villen I fröjdas i dess ljus.
36. Men jag har ett vittnesbörd om mig, som är förmer än Johannes' vittnesbörd: de gärningar som Fadern har givit mig att fullborda, just de gärningar som jag gör, de vittna om mig, att Fadern har sänt mig.
37. Ja, Fadern, som har sänt mig, han har själv vittnat om mig. Hans röst haven I aldrig någonsin hört, ej heller haven I sett hans gestalt,
38. och hans ord haven I icke låtit förbliva i eder. Ty den han har sänt, honom tron I icke.
39. I rannsaken skrifterna, därför att I menen eder i dem hava evigt liv; och det är dessa som vittna om mig.
40. Men I viljen icke komma till mig för att få liv.
41. Jag tager icke emot pris av människor;
42. men jag känner eder och vet att I icke haven Guds kärlek i eder.
43. Jag har kommit i min Faders namn, och I tagen icke emot mig; kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga.
44. Huru skullen I kunna tro, I som tagen emot pris av varandra och icke söken det pris som kommer från honom som allena är Gud?
45. Menen icke att det är jag som skall anklaga eder hos Fadern. Den som anklagar eder är Moses, han till vilken I sätten edert hopp.
46. Trodden I Moses, så skullen I ju tro mig, ty om mig har han skrivit.
47. Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då kunna tro mina ord?»