22. I tillbedjen vad I icke kännen, vi tillbedja vad vi känna -- ty frälsningen kommer från judarna --
23. men den tid skall komma, ja, den är redan inne, då sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern hava.
24. Gud är ande, och de som tillbedja måste tillbedja i ande och sanning.»
25. Kvinnan sade till honom: »Jag vet att Messias skall komma, han som ock kallas Kristus; när han kommer, skall han förkunna oss allt.»
26. Jesus svarade henne: »Jag, som talar med dig, är den du nu nämnde.»
27. I detsamma kommo hans lärjungar; och de förundrade sig över att han talade med en kvinna. Dock frågade ingen vad han ville henne, eller varför han talade med henne.
28. Men kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket:
29. »Kommen och sen en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Månne icke han är Messias?»
30. Då gingo de ut ur staden och kommo till honom.
31. Under tiden bådo lärjungarna honom och sade: »Rabbi, tag och ät.»
32. Men han svarade dem: »Jag har mat att äta som I icke veten om.»
33. Då sade lärjungarna till varandra: »Kan väl någon hava burit mat till honom?»
34. Jesus sade till dem: »Min mat är att göra dens vilja, som har sänt mig, och att fullborda hans verk.»
35. I sägen ju att det ännu är fyra månader innan skördetiden kommer. Men se, jag säger eder: Lyften upp edra ögon, och sen på fälten, huru de hava vitnat till skörd.