20. Ty var och en som gör vad ont är, han hatar ljuset och kommer icke till ljuset, på det att hans gärningar icke skola bliva blottade.
21. Men den som gör sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bliva uppenbart att hans gärningar äro gjorda i Gud.»
22. Därefter begav sig Jesus med sina lärjungar till den judiska landsbygden, och där vistades han med dem och döpte.
23. Men också Johannes döpte, i Enon, nära Salim, ty där fanns mycket vatten; och folket kom dit och lät döpa sig.
24. Johannes hade nämligen ännu icke blivit kastad i fängelse.
25. Då uppstod mellan Johannes' lärjungar och en jude en tvist om reningen.
26. Och de kommo till Johannes och sade till honom: »Rabbi, se, den som var hos dig på andra sidan Jordan, den som du har vittnat om, han döper, och alla komma till honom.»
27. Johannes svarade och sade: »En människa kan intet taga, om det icke bliver henne givet från himmelen.»
28. I kunnen själva giva mig det vittnesbördet att jag sade: 'Icke är jag Messias; jag är allenast sänd framför honom.'
29. Brudgum är den som har bruden; men brudgummens vän, som står där och hör honom, han gläder sig storligen åt brudgummens röst. Den glädjen är mig nu given i fullt mått.
30. Det är såsom sig bör att han växer till, och att jag förminskas. --
31. Den som kommer ovanifrån, han är över alla; den som är från jorden, han är av jorden, och av jorden talar han. Ja, den som kommer från himmelen, han är över alla,
32. och vad han har sett och hört, det vittnar han om; och likväl tager ingen emot hans vittnesbörd.
33. Men om någon tager emot hans vittnesbörd, så bekräftar han därmed att Gud är sannfärdig.
34. Ty den som Gud har sänt, han talar Guds ord; Gud giver nämligen icke Anden efter mått.