32. Så kommo då krigsmännen och slogo sönder den förstes ben och sedan den andres som var korsfäst med honom.
33. När de därefter kommo till Jesus och sågo honom redan vara död, slogo de icke sönder hans ben;
34. men en av krigsmännen stack upp han sida med ett spjut, och strax kom därifrån ut blod och vatten.
35. Och den som har sett detta, han har vittnat därom, för att ock I skolen tro; och hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning.
36. Ty detta skedde, för att skriftens ord skulle fullbordas: »Intet ben skall sönderslås på honom.»
37. Och åter ett annat skriftens ord lyder så: »De skola se upp till honom som de hava stungit.»
38. Men Josef från Arimatea, som var en Jesu lärjunge -- fastän i hemlighet, av fruktan för judarna -- kom därefter och bad Pilatus att få taga Jesu kropp; och Pilatus tillstadde honom det. Då gick han åstad och tog hans kropp.
39. Och jämväl Nikodemus kom dit, han som första gången hade besökt honom om natten; denne förde med sig en blandning av myrra och aloe, vid pass hundra skålpund.
40. Och de togo Jesu kropp och omlindade den med linnebindlar och lade dit de välluktande kryddorna, såsom judarna hava för sed vid tillredelse till begravning.
41. Men invid det ställe där han hade blivit korsfäst var en örtagård, och i örtagården fanns en ny grav, som ännu ingen hade varit lagd i.
42. Där lade de nu Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära.