9. Jag beder för dem; det är icke för världen jag beder, utan för dem som du har givit åt mig, ty de äro dina
10. -- såsom allt mitt är ditt, och ditt är mitt -- och jag är förhärligad i dem.
11. Jag är nu icke längre kvar i världen, men de äro kvar i världen, när jag går till dig. Helige Fader, bevara dem i ditt namn -- det som du har förtrott åt mig -- för att de må vara ett, likasom vi äro ett.
12. Medan jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn, det som du har förtrott åt mig; jag vakade över dem, och ingen av dem gick i fördärvet, ingen utom fördärvets man, ty skriften skulle ju fullbordas.
13. Nu går jag till tid; dock talar jag detta, medan jag ännu är här i världen, för att de skola hava min glädje fullkomlig i sig.
14. Jag har givit dem ditt ord; och världen har hatat dem, eftersom de icke äro av världen, likasom icke heller jag är av världen.
15. Jag beder icke att du skall taga dem bort ur världen, utan att du skall bevara dem från det onda.
16. De äro icke av världen, likasom icke heller jag är av världen.
17. Helga dem i sanningen; ditt ord är sanning.
18. Såsom du har sänt mig i världen, så har ock jag sänt dem i världen.
19. Och jag helgar mig till ett offer för dem, på det att ock de må vara i sanning helgade.
20. Men icke för dessa allenast beder jag, utan ock för dem som genom deras ord komma till tro på mig;
21. jag beder att de alla må vara ett, och att, såsom du, Fader, är i mig, och jag i dig, också de må vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig.
22. Och den härlighet som du har givit mig, den har jag givit åt dem, för att de skola vara ett, såsom vi äro ett