Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Johannes 12:5-9 Svenska 1917 (SV1917)

5. »Varför sålde man icke hellre denna smörjelse för tre hundra silverpenningar och gav dessa åt de fattiga?»

6. Detta sade han, icke därför, att han frågade efter de fattiga, utan därför, att han var en tjuv och plägade taga vad som lades i penningpungen, vilken han hade om hand.

7. Men Jesus sade: »Låt henne vara; må hon få fullgöra detta för min begravningsdag.

8. De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid.»

9. Nu hade det blivit känt för den stora hopen av judarna att Jesus var där, och de kommo dit, icke allenast för hans skull, utan ock för att se Lasarus, som han hade uppväckt från de döda.

Läs fullständig kapitel Johannes 12