27. Nu är min själ i ångest; vad skall jag väl säga? Fader, fräls mig undan denna stund. Dock, just därför har jag kommit till denna stund.
28. Fader, förhärliga ditt namn.» Då kom en röst från himmelen: »Jag har redan förhärligat det, och jag skall ytterligare förhärliga det.»
29. Folket, som stod där och hörde detta, sade då: »Det var ett tordön.» Andra sade: »Det var en ängel som talade med honom.»
30. Då svarade Jesus och sade: »Denna röst kom icke för min skull, utan för eder skull.»
31. Nu går en dom över denna världen, nu skall denna världens furste utkastas.
32. Och när jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag draga alla till mig.»
33. Med dessa ord gav han till känna på vad sätt han skulle dö.
34. Då svarade folket honom: »Vi hava hört av lagen att Messias skall stanna kvar för alltid. Huru kan du då säga att Människosonen måste bliva upphöjd? Vad är väl detta för en Människoson?»
35. Jesus sade till dem: »Ännu en liten tid är ljuset ibland eder. Vandren medan I haven ljuset, på det att mörkret icke må få makt med eder; den som vandrar i mörkret, han vet ju icke var han går.
36. Tron på ljuset, medan I haven ljuset, så att I bliven ljusets barn.» Detta talade Jesus och gick sedan bort och dolde sig för dem.
37. Men fastän han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de icke på honom.
38. Ty det ordet skulle fullbordas, som profeten Esaias säger: »Herre, vem trodde, vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm uppenbar?»
39. Alltså kunde de icke tro; Esaias säger ju ytterligare:
40. »Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de icke kunna se med sina ögon eller förstå med sina hjärtan och omvända sig och bliva helade av mig.»
41. Detta kunde Esaias säga, eftersom han hade sett hans härlighet, när han talade med honom. --