11. Ty för hans skull gingo många judar bort och trodde på Jesus.
12. När dagen därefter det myckna folk som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem,
13. togo de palmkvistar och gingo ut för att möta honom och ropade: »Hosianna! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn, han som är Israels konung.»
14. Och Jesus fick sig en åsnefåle och satte sig upp på den, såsom det är skrivet:
15. »Frukta icke, du dotter Sion. Se, din konung kommer, sittande på en åsninnas fåle.»
16. Detta förstodo hans lärjungar icke då strax, men när Jesus hade blivit förhärligad, då kommo de ihåg att detta var skrivet om honom, och att man hade gjort detta med honom.
17. Så gav nu folket honom sitt vittnesbörd, de som hade varit med honom, när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda.
18. Därför kom också det övriga folket emot honom, eftersom de hörde att han hade gjort det tecknet.
19. Då sade fariséerna till varandra: »I sen att I alls intet kunnen uträtta; hela världen löper ju efter honom.»
20. Nu voro där ock några greker, av dem som plägade fara upp för att tillbedja under högtiden.
21. Dessa kommo till Filippus, som var från Betsaida i Galileen, och bådo honom och sade: »Herre, vi skulle vilja se Jesus.»
22. Filippus gick och sade detta till Andreas; Andreas och Filippus gingo och sade det till Jesus.
23. Jesus svarade dem och sade: »Stunden är kommen att Människosonen skall förhärligas.
24. Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om icke vetekornet faller i jorden och dör, så förbliver det ett ensamt korn; men om det dör, så bär det mycken frukt.