19. För dessa ords skull uppstodo åter stridiga meningar bland judarna.
20. Många av dem sade: »Han är besatt av en ond ande och är från sina sinnen. Varför hören I på honom?»
21. Andra åter sade: »Sådana ord talar icke den som är besatt. Icke kan väl en ond ande öppna blindas ögon?»
22. Därefter inföll tempelinvigningens högtid i Jerusalem. Det var nu vinter,
23. och Jesus gick fram och åter i Salomos pelargång i helgedomen.
24. Då samlade sig judarna omkring honom och sade till honom: »Huru länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg oss det öppet.»
25. Jesus svarade dem: »Jag har sagt eder det, men I tron mig icke. De gärningar som jag gör i min Faders namn, de vittna om mig.
26. Men I tron mig icke, ty I ären icke av mina får.
27. Mina får lyssna till min röst, och jag känner dem, och de följa mig.
28. Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig någonsin förgås, och ingen skall rycka dem ur min hand.
29. Min Fader, som har givit mig dem, är större än alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.
30. Jag och Fadern äro ett.»
31. Då togo judarna åter upp stenar för att stena honom.
32. Men Jesus sade till dem: »Många goda gärningar, som komma från min Fader, har jag låtit eder se. För vilken av dessa gärningar är det som I viljen stena mig?»
33. Judarna svarade honom: »Det är icke för någon god gärnings skull som vi vilja stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.»
34. Jesus svarade dem: »Det är ju så skrivet i eder lag: 'Jag har sagt att I ären gudar'.