5. Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given.
6. Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.
7. En sådan människa må icke tänka att hon skall få något från Herren --
8. en människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina vägar.
9. Den broder som lever i ringhet berömme sig av sin höghet.
10. Den åter som är rik berömme sig av sin ringhet, ty såsom gräsets blomster skall han förgås.
11. Solen går upp med sin brännande hetta och förtorkar gräset, och dess blomster faller av, och dess fägring förgår; så skall ock den rike förvissna mitt i sin ävlan.
12. Salig är den man som är ståndaktig i frestelsen; ty när han har bestått sitt prov, skall han få livets krona, vilken Gud har lovat åt dem som älska honom.
13. Ingen säge, när han bliver frestad, att det är från Gud som hans frestelse kommer; ty såsom Gud icke kan frestas av något ont, så frestar han icke heller någon.
14. Nej, närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse som han drages och lockas.
15. Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död.
16. Faren icke vilse, mina älskade bröder.