1. Och jämväl Saulus hade gillat att man dödade honom.
2. Några fromma män begrovo dock Stefanus och höllo en stor dödsklagan efter honom.
3. Saulus åter for våldsamt fram mot församlingen; han gick omkring i husen och drog fram män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse.
4. Men de som hade blivit kringspridda gingo omkring och förkunnade evangelii ord.
5. Och Filippus kom så ned till huvudstaden i Samarien och predikade Kristus för folket där.
6. Och när de hörde Filippus och sågo de tecken som han gjorde, aktade de endräktigt på det som han talade.
7. Ty från många som voro besatta av orena andar foro andarna ut under höga rop, och många lama och ofärdiga blevo botade.
8. Och det blev stor glädje i den staden.
9. Nu var där i staden före honom en man vid namn Simon, som hade övat trolldom, så att han hade slagit det samaritiska folket med häpnad, och som sade sig vara något stort.
10. Till honom höllo sig alla, både små och stora, och sade: »Denne är vad man kallar 'Guds stora kraft.'»
11. Och de höllo sig till honom, därför att han genom sina trollkonster under ganska lång tid hade slagit dem med häpnad.
12. Men nu, då de satte tro till Filippus, som förkunnade evangelium om Guds rike och om Jesu Kristi namn, läto de döpa sig, både män och kvinnor.
13. Ja, Simon själv kom till tro; och sedan han hade blivit döpt, höll han sig ständigt till Filippus. Och när han såg de stora tecken och kraftgärningar som denne gjorde, betogs han av häpnad.
14. Då nu apostlarna i Jerusalem fingo höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes.
15. Och när dessa kommo ditned, bådo de för dem, att de måtte undfå helig ande;
16. ty helig ande hade ännu icke fallit på någon av dem, utan de voro allenast döpta i Herren Jesu namn.