18. När de hade hört detta, gåvo de sig till freds och prisade Gud och sade: »Så har då Gud också åt hedningarna förlänat den bättring som för till liv.»
19. De som hade blivit kringspridda genom den förföljelse som utbröt för Stefanus' skull drogo emellertid omkring ända till Fenicien och Cypern och Antiokia, men förkunnade icke ordet för andra än för judar.
20. Dock funnos bland dem några män från Cypern och Cyrene, som när de kommo till Antiokia, också talade till grekerna och för dem förkunnade evangelium om Herren Jesus.
21. Och Herrens hand var med dem, och en stor skara kom till tro och omvände sig till Herren.
22. Ryktet härom nådde församlingen i Jerusalem; och de sände då Barnabas till Antiokia.
23. När han kom dit och fick se vad Guds nåd hade verkat, blev han glad och förmanade dem alla att med hjärtats fasta föresats stadigt hålla sig till Herren.
24. Ty han var en god man och full av helig ande och tro. Och ganska mycket folk blev ytterligare fört till Herren.
25. Sedan begav han sig åstad till Tarsus för att uppsöka Saulus.
26. Och när han hade träffat honom, tog han honom med sig till Antiokia. Ett helt år hade de sedan sin umgängelse inom församlingen och undervisade ganska mycket folk. Och det var i Antiokia som lärjungarna först begynte kallas »kristna».
27. Vid den tiden kommo några profeter från Jerusalem ned till Antiokia.
28. Och en av dem, vid namn Agabus, trädde upp och gav genom Andens ingivelse till känna att en stor hungersnöd skulle komma över hela världen; den kom också på Klaudius' tid.
29. Då bestämde lärjungarna att de, var och en efter sin förmåga, skulle sända något till understöd åt de bröder som bodde i Judeen.
30. Detta gjorde de också, och genom Barnabas och Saulus översände de det till de äldste.