2. I veten ju vilka bud vi hava givit eder genom Herren Jesus.
3. Ty detta är Guds vilja, detta som hör till eder helgelse, att I avhållen eder från otukt,
4. och att var och en av eder vet att hava sin egen maka i helgelse och ära,
5. icke i begärelses lusta såsom hedningarna -- vilka icke känna Gud --
6. och att ingen i sitt förhållande till sin broder kränker honom eller gör honom något förfång, ty Herren är en hämnare över allt detta, såsom vi redan förut hava sagt och betygat för eder.
7. Gud har ju icke kallat oss till orenhet, utan till att leva i helgelse.
8. Den som icke vill veta av detta, han förkastar alltså icke en människa, utan Gud, honom som giver sin helige Ande till att bo i eder.
9. Om broderlig kärlek är det icke behövligt att skriva till eder, ty I haven själva fått lära av Gud att älska varandra;
10. så handlen I ju ock mot alla bröderna i hela Macedonien. Men vi förmana eder, käre bröder, att allt mer förkovra eder häri
11. och att sätta eder ära i att leva i stillhet och sköta vad eder åligger och arbeta med edra händer, enligt vad vi hava bjudit eder,
12. så att I skicken eder höviskt mot dem som stå utanför och icke behöven anlita någons hjälp.
13. Vi vilja icke lämna eder, käre bröder, i okunnighet om huru det förhåller sig med dem som avsomna, för att I icke skolen sörja såsom de andra, de som icke hava något hopp.