2. Veten I då icke att de heliga skola döma världen? Men om nu I skolen sitta till doms över världen, ären I då icke goda nog att döma i helt ringa mål?
3. I veten ju att vi skola döma änglar; huru mycket mer böra vi icke då kunna döma i timliga ting?
4. Och likväl, när I nu haven före något mål som gäller sådana ting, sätten I till domare just dem som äro ringa aktade i församlingen!
5. Eder till blygd säger jag detta. Är det då så omöjligt att bland eder finna någon vis man, som kan bliva skiljedomare mellan sina bröder?
6. Måste i stället den ene brodern gå till rätta med den andre, och det inför de otrogna?
7. Överhuvud är redan det en brist hos eder, att I gån till rätta med varandra. Varför liden I icke hellre orätt? Varför låten I icke hellre andra göra eder skada?
8. I stället gören I nu själva orätt och skada, och detta mot bröder.