Gamla Testamentet

Nya Testamentet

1 Korinthierbrevet 15:30-37 Svenska 1917 (SV1917)

30. Och varför undsätta vi oss själva var stund för faror?

31. Ty -- så sant jag i Kristus Jesus, vår Herre, kan berömma mig av eder, mina bröder -- jag lider döden dag efter dag.

32. Om jag hade tänkt såsom människor pläga tänka, när jag i Efesus kämpade mot vilddjuren, vad gagnade mig då det jag gjorde? Om döda icke uppstå -- »låtom oss då äta och dricka, ty i morgon måste vi dö».

33. Faren icke vilse: »För goda seder dåligt sällskap är fördärv.»

34. Vaknen upp till rätt nykterhet, och synden icke. Somliga finnas ju, som leva i okunnighet om Gud; eder till blygd säger jag detta.

35. Nu torde någon fråga: »På vad sätt uppstå då de döda, och med hurudan kropp skola de träda fram?»

36. Du oförståndige! Det frö du sår, det får ju icke liv, om det icke först har dött.

37. Och när du sår, då är det du sår icke den växt som en gång skall komma upp, utan ett naket korn, kanhända ett vetekorn, kanhända något annat.

Läs fullständig kapitel 1 Korinthierbrevet 15