16. Ja, om döda icke uppstå, så har ej heller Kristus uppstått.
17. Men om Kristus icke har uppstått, så är eder tro förgäves; I ären då ännu kvar i edra synder.
18. Då hava ju ock de gått förlorade, som hava avsomnat i Kristus.
19. Om vi i detta livet hava i Kristus haft vårt hopp, och därav intet bliver, då äro vi de mest ömkansvärda av alla människor.
20. Men nu har Kristus uppstått från de döda, såsom förstlingen av de avsomnade.
21. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom ock genom en människa de dödas uppståndelse.
22. Och såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande.
23. Men var och en i sin ordning: Kristus såsom förstlingen, därnäst, vid Kristi tillkommelse, de som höra honom till.
24. Därefter kommer änden, då när han överlämnar riket åt Gud och Fadern, sedan han från andevärldens alla furstar och alla väldigheter och makter har tagit all deras makt.
25. Ty han måste regera »till dess han har lagt alla sina fiender under sina fötter».
26. Sist bland hans fiender bliver ock döden berövad all sin makt;
27. ty »allt har han lagt under hans fötter». Men när det heter att »allt är honom underlagt», då är uppenbarligen den undantagen, som har lagt allt under honom.