15. Jag säger detta till eder såsom till förståndiga människor; själva mån I döma om det som jag säger.
16. Välsignelsens kalk, över vilken vi uttala välsignelsen, är icke den en delaktighet av Kristi blod? Brödet, som vi bryta, är icke det en delaktighet av Kristi kropp?
17. Eftersom det är ett enda bröd, så äro vi, fastän många, en enda kropp, ty alla få vi vår del av detta ena bröd.
18. Sen på det lekamliga Israel: äro icke de som äta av offren delaktiga i altaret?
19. Vad vill jag då säga härmed? Månne att avgudaofferskött är någonting, eller att en avgud är någonting?
20. Nej, det vill jag säga, att vad hedningarna offra, det offra de åt onda andar och icke åt Gud; och jag vill icke att I skolen hava någon gemenskap med de onda andarna.
21. I kunnen icke dricka Herrens kalk och tillika onda andars kalk; I kunnen icke hava del i Herrens bord och tillika i onda andars bord.
22. Eller vilja vi reta Herren? Äro då vi starkare än han?
23. »Allt är lovligt»; ja, men icke allt är nyttigt. »Allt är lovligt»; ja, men icke allt uppbygger.
24. Ingen söke sitt eget bästa, utan envar den andres.
25. Allt som säljes i köttboden mån I äta; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökning därom.
26. Ty »jorden är Herrens, och allt vad därpå är».
27. Om någon av dem som icke äro troende bjuder eder till sig och I viljen gå till honom, så mån I äta av allt som sättes fram åt eder; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökning därom.
28. Men om någon då säger till eder: »Detta är offerkött», så skolen I avhålla eder från att äta, för den mans skull, som gav saken till känna, och för samvetets skull --
29. jag menar icke ditt eget samvete, utan den andres; ty varför skulle jag låta min frihet dömas av en annans samvete?
30. Om jag äter därav med tacksägelse, varför skulle jag då bliva smädad för det som jag tackar Gud för?
31. Alltså, vare sig I äten eller dricken, eller vadhelst annat I gören, så gören allt till Guds ära.