12. Därför, den som menar sig stå, han må se till, att han icke faller.
13. Inga andra frestelser hava mött eder än sådana som vanligen möta människor. Och Gud är trofast; han skall icke tillstädja att I bliven frestade över eder förmåga, utan när han låter frestelsen komma, skall han ock bereda en utväg därur, så att I kunnen härda ut i den.
14. Alltså, mina älskade, undflyn avgudadyrkan.
15. Jag säger detta till eder såsom till förståndiga människor; själva mån I döma om det som jag säger.
16. Välsignelsens kalk, över vilken vi uttala välsignelsen, är icke den en delaktighet av Kristi blod? Brödet, som vi bryta, är icke det en delaktighet av Kristi kropp?
17. Eftersom det är ett enda bröd, så äro vi, fastän många, en enda kropp, ty alla få vi vår del av detta ena bröd.
18. Sen på det lekamliga Israel: äro icke de som äta av offren delaktiga i altaret?