20. Ja, var äro de visa? Var äro de skriftlärda? Var äro denna tidsålders klyftiga män? Har icke Gud gjort denna världens visdom till dårskap?
21. Jo, eftersom världen icke genom sin visdom lärde känna Gud i hans visdom, behagade det Gud att genom den dårskap han lät predikas frälsa dem som tro.
22. Ty judarna begära tecken, och grekerna åstunda visdom,
23. vi åter predika en korsfäst Kristus, en som för judarna är en stötesten och för hedningarna en dårskap,
24. men som för de kallade, vare sig judar eller greker, är en Kristus som är Guds kraft och Guds visdom.
25. Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.
26. Ty betänken, mina bröder, huru det var vid eder kallelse: icke många som voro visa efter köttet blevo kallade, icke många mäktiga, icke många av förnämlig släkt.
27. Men det som för världen var dåraktigt, det utvalde Gud, för att han skulle låta de visa komma på skam.
28. Och det som i världen var svagt, det utvalde Gud, för att han skulle låta det starka komma på skam. Och det som i världen var ringa och föraktat, det utvalde Gud -- ja, det som ingenting var -- för att han skulle göra det till intet, som någonting var.
29. Ty han ville icke att något kött skulle kunna berömma sig inför Gud.