7. Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.
8. Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
9. Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
10. Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela.
11. Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
12. Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
13. Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
14. Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
15. Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
16. Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.